Cola Zero - min drog
Kategori: Allmänt
Ja, som rubriken lyder. I flera års tid har jag sugit i mig lightläsk som en liten galning. Beroendet kom när barnen föddes (därmed naturligtvis inte sagt att det är deras fel. Man bär själv ansvar för sina handlingar). Jag blev trött av långa vaknätter och behövde något uppiggande. Och kaffe avskyr jag ju. Har alltid dragits till det söta. Men vanlig cola kunde jag ju inte köpa, pga alla kalorier. Därför blev det Pepsi Max, och nu på senare år Cola zero. Det var något beroendeframkallande inte bara i själva smaken, utan även i kolsyran som gav mig en liten kick så fort den hamnade på smaklökarna ;)
När jag drack som mest så fick jag i mig nästan 1,5 liter. Varje dag. Oftast var det mindre än så, men sällan mindre än 0,5 liter dagligen. Hade jag fortsatt i den takten med 1,5 liter om dagen så hade det på ett år inneburit att jag fått i mig 547 liter cola zero. Vad sjukt det låter. Vad sjukt det är.
Vändpunkten för mig blev när min sambo började hävda att "du kan ju inte sluta, så du är ju beroende", och min reaktion var att jag blev arg. Jag var verkligen sur på honom hela den dagen efter att han sagt så, men jag insåg efter lite eftertanke att han faktiskt hade rätt.
Likaså var det nästan pinsamt varje gång vi skulle panta burkar och flaskor och 90 % av påsens innehåll var sådant som jag hade köpt och hällt i mig...
Barnen var också en viktig del i ekvationen. Ska de verkligen behöva se sin mamma vara beroende av någonting sånt? Särskilt Jack blev i slutet mer och mer medveten om mitt beroende. Var vi och fikade hos någon och det erbjöds cola så hände det att han öppnade munnen och sa att "sånt här dricker mamma jämt, hon älskar cola." Det blev pinsamt för mig, men samtidigt kunde jag inte skälla på honom. Han hade ju rätt!
Alla gånger jag lämnat ungarna i bilen några minuter för att springa in och köpa cola som jag smusslat undan under den där frukten, för att de inte skulle se och vilja ha av den, eller se och förebrå, se och tvinga mig att rannsaka mig själv. Nej fy sjutton. Alla tecken fanns där. Det behövdes en nystart.
Ett av mina nyårslöften för i år var därför att bara dricka cola zero till lördagsmyset. Och det gör jag också! Det har gått bättre än jag trodde. Vatten, eller citrusvatten har fått ersätta den beroendeframkallande drycken, och jag kan säga att det är ren disciplin som har fått mig att hålla mitt löfte. Jag ska helt enkelt inte ge upp! Men jobbigt har det varit. Huvudvärk, trötthet, irritation har avlöst varandra. Men nu, efter ett par veckor, så är jag faktiskt inte sugen längre. Jag känner inte att jag måste ha det.
Likförbannat så köper jag min 1,5-liters varje lördag ändå, för att "det är ju bara då jag får". Men jag ska så småningom skära ner på det ytterligare, till 0,5 liter, till 0,33 och till slut kanske jag struntar i det helt? Just nu är det i alla fall som det är. Och jag är stolt över att jag inte längre dricker det varje dag.
Det är en bra början =)
