Det här inlägget ska handla om fokus. Främst för att jag tappade fokus för ungefär två månader sedan. Vilket i sin tur ledde till att jag slutade blogga helt.
Varför hände det?
Min egen teori är att jag blev för kaxig, för nöjd med min snabba viktnedgång. Jag fick på något konstigt sätt för mig att jag minsann var en stålkvinna som nog kunde tänja på gränserna och äta vad jag ville ändå. Jag kommer säkert gå ner i vikt i alla fall?
Sakta men säkert smög sig helgerna in på vardagarna. Sömnlösa nätter botades med en fet chokladkaka på kvällen, eller lightcola under dagen. Och nej, colan har jag inte lyckats göra mig av med än....nackdelen med att man hatar kaffe och samtidigt ska hantera vaknätter, är att man måste få energin någonstans ifrån för att vara den där perfekta mamman under dagen. Min lösning var koffein i läskform. Jag vet ännu inte riktigt hur jag ska sluta med just colan, men godiset är i alla fall återigen helt slopat.
Hursomhelst. Helgerna smög sig alltså in i vardagen. Istället för att börja ätardagen på lördagkvällen och dessutom sluta på lördagkvällen så började den på fredagseftermiddagen, och höll i sig ända in till söndagnatt ibland haha. Och till slut tyckte man att om man ändå äter onyttigt så pass mycket, kan man väl lika gärna göra det jämt?
Det handlar om att ha för höga krav på sig själv i kombination med dålig disciplin. Jag tänjde på mina gränser, lät mig själv äta mer onyttigt oftare, för att jag skulle orka med vardagen. Något som i sin tur gjorde mig orkeslös med blodsockersvaj, = mer onyttigt ätande för att orka, och så är man inne i den onda cirkeln.
Hur jag ska lösa det? Genom att ta en titt i almanackan mina vänner. Det är 7 maj redan. Om bara en månad svassar studenterna ut i sina tunna klänningar. Ska jag då känna mig tvungen att bylsa på mig jeans (vilket faktiskt har hänt tidigare år, jag har genomLIDIT jeans-somrar för att jag inte känt mig nöjd med min kropp. Eller ska jag känna mig såpass bekväm att jag själv kan hoppa i en klänning och vandra ner på stan för att ta en (förhoppningsvis nyttig?) fika med en god vän?
Det handlar om val. De bra valen har gett mig tio kilos viktnedgång på tre månader. De dåliga valen har gett mig 1 kilos viktnedgång på två månader. Ni ser ju skillnaden.
Jag är nära nu. Jag tycker inte illa om min kropp. Jag gillar det jag ser i spegeln. Jag har mina kurvor i behåll, nu vill jag bara fasta till mig lite. Chokladkakor varje dag kommer inte ge mig det. Fem till sex små måltider (frukt och mellis inräknat) kommer att ge mig det. Äntligen har jag fullt fokus igen, och jag störtar mot målet som är 67-68 kilo. Men först, den magiska siffran 70. Kan jag krossa den? Få se sexan lysa mot mig först från vågen. Aldrig mer en sjua alltså, såvida den inte kommer som nummer två ;)
Hoppas jag har några med mig? Några nyblivna mammor som vill komma på rätt spår igen efter månader av graviditetsfrossande? Er kan jag ju känna igen mig i. Men ni andra är också välkomna att haka på.
Nu kör vi =)
